knocked.
Valborg firades i hembyn, med vänner, kaffedrinkar, vin och vattenpipa. Just det, det spöregnade också. Det var i alla fall rikigt kul och bra. Vi tog en sväng till stan också men insåg att det absolut inte var värt det, tog inte lång tid innan vi tog bussen hem igen. Självklart lyckades jag samla på mig en skråma, i det här fallet blev det en bula som dessutom inte självförvållad då bussen körde på mig med backspegeln. Hur fan nu det gick till.
Malin lyckades tappa sin mobil någonstans, men som den stjärna jag är så lämnade jag över den borttappade telefonen till henne med ett brett flin på läpparna när hon kom tillbaka efter sitt misslyckade sökande. Det hade kommit fram en bil till mig med två helt okända personer i som frågade om jag eller någon av mina kompisar tappat sin telefon, givetvis så sa jag ju som det var och de lämnade över telefonen till mig med löftet om att jag lovade lämna den till min förtvivlade vän när hon kom tillbaka. Sådant händer inte.
Adjö
sex, droger och kalaspuffar.
Chuck Klosterman - vilken stjärna. Therese tvingade mig att läsa Killing yourself to live under skoltiden, jag älskar boken. jag införskaffade Sex, droger och kalaspuffar av samma författare på bokrean i februari, den är nu påbörjad och redan efter är kapitel skrattar jag högt inombords. Thank you T.
Jag har gjort två tappra försök att flyga mina drakar också, men de har störtat, hårt och skoningslöst. Jag måste tänka om när det gäller drakar. Jag är nämligen fast besluten om att det ska flyga runt massor med färgglada monster på himlen.
Jag såg för övrigt 2012, bara klychor rakt i genom, den var näst intill outhärdlig, så tråkig och så förutsägbar. Dem kommer krocka med mount everest, jajjemän det är skrivet i sten, jordens kvarlevor kommer utrotas vid mount everst. Självklart inte, det finns förstås en hjälte med i dramat som räddar kvarlevorna i sista hundradels sekunden. Värdelös, anyway.
Kalaspuffar kommer att bli mitt nästa inköp.
Adjö
godnatt.
Jag har lyssnat på Donkeyboy, fantastiska. Jag har även upptäckt att de precis som jag ska avlägga en visit på Arvikafestivalen, vilket sammanträffande.
Våren närmar sig, det var varit plusgrader för första gången på tre månader, det känns bra att inte frysa längre.
För övrigt så har jag inget emot om sommaren närmar sig heller, även den har börjat ta form. Jobb, festival, roadtrip, transibiriska är hur min plan ser ut nu, men som den icke planerare jag är så kan jag lika gärna dra till månen.
Innan månadens slut vilket är ofattbart snart eller allra senast 15:e april, vilket också känns lite för snart. I alla fall så måste jag kolla upp utbildningar och eventuellt söka till hösten. Nu ser jag en nöjd Therese framför mig, det gläder mig. Men för att sudda bort den känslan hos henne så tänkte jag bara söka för att se om jag faktist kommer in någonstans.
Jag har också påbörjat byggandet av drakar lite mer aktivt nu, sakta men säkert. Till sommaren ska alla sväva upp i det blå.
Adjö nu.
dömd för livet
Jag glömmer t.ex. allt för ofta var jag lägger saker och ting, jag snubblar mer eller mindre på mina egna ben, att balansen inte är som hos en balettdansös är något jag har varit medveten om, självklart fick jag ju detta bekräftat av en sjukgymnast när hon såg att jag knappt kunde stå på ett ben utan att vingla, jag har alltid varit duktig på att tappa glas och dyl i golvet m.m.
Vad jag vill säga vet jag inte riktigt, kanske bara att jag blir irreterad på mig själv mest då när jag glömmer bort saker. Men jag ser det också som ganska komiskt, jag menar andra får ju skratta på min bekostnad.
Jag jobbar i alla fall, vi har varit på stan idag, kollat lite bokrea, jag köpte några böcker, Nöjd! Jag kommer förmodligen spara alla reklamtidningar med erbjudanden om lägre priser när jag är 92 och handla endast på rea och är det inte rea kommer jag förmodligen svälta eller frysa i hjäl eller möjligen en kompination.
Adjö
fast i kaos.
Jag var och köpte en biljett till nattåget som ska gå i kväll, går inte på SJ:s hemsida en timme senare och ser att tåget är inställt, såklart. Jag kämpar nu med att få tag på Kundtjänst, jag verkar dock inte vara ensam om det med tanke på ca en timmes telefonkö. Jag överväger att stanna ännu en natt, borde dock egentligen jobba imorgon.
Det blir spännande att det hur jag tar mig hem, jag vet med säkerhet att jag är absolut hemma senast på torsdagkväll.
förkylningens fälla
Jag har nu tagit mig upp igen, ätit frukost och försöker hitta tågbiljetter till rimligt pris i helgen, utan några positiva framsteg. Jag är mest nyfiken på slutet på tredje Twilight-boken som är nära nu. Nu ska det få ett avslut.
Adjö
fjortis.
Vädret har strålat i Östersund hela helgen, helt underbart! Folk vallfärdar över isen, man ska ha tur om man själv får plats på isbanan.
Jag har tyvär inte åkt skidor i helgen trots det fantastiska vädret, utan har istället jobbat en del och läst massor.
Jag kan härmed räkna mig själv till Twilight-fjortisarna, yes du läste rätt Therese, men jag kan verkligen inte sluta läsa böckerna. Har bara de två sista kvar nu.
Det roliga är att jag och min vän Linn verkligen har dissat alla fjortisar som är besatt i filmerna, nu har ju inte jag sett någon av filmerna. Men ungefär samtidigt så smög jag och Linn undan i varsin vrå och tog oss an böckerna, ingen av oss kan släppa dem nu. Jag gillar det!
Jag och Maja gjorde som de andra i den här staden och tog promenaden över isen till stan idag, där vi mötte Lollo och Robin, känns skönt att träffas! Det blir inte så ofta som jag vill längre. Vi fikade och gjorde upp planer för den kommande veckan. Tvekar på om allt kommer gå i lås, det återstår att se. Långfärdsskridskor, pulkaålkning, semmelbakning (iaf ska jag göra det, hoppas någon mer är på) och middag på Eastern (mongolisk buffé).
Den 14:e februari innebär alla hjärtans dag, för de flesta. Många tar den här dagen på stort allvar, men jag gissar att många också helt och håller struntar i den. Jag är någonstans mitt i mellan, jag skriver inte hjärte-hälsningar men blir självklart glad när jag får några. Jag anser nog att det är en ganska mycket för överskattad dag, lite för mycket publicitet har den fått. Läste en intressant krönika i gårdagens lördagsbilaga om den här dagen, satt och fnissade lite för mig själv.
Förresten så bokar vi Hultsfred i kväll och jag har nog kanske bestämt mig för att inte söka någon sommarjobb i år, utan hoppas på lite småjobb här och där och mycket ledighet och KUL!
framtid, baktid eller liv?
Senaste nätterna har jag inte kunnat sova, åtminstone har jag legat vaken fler timmar och funderat.
Många saker har dykt upp och allt har antytt på att jag faktist måste ta tag i saker och ting nu..... helst nyss.
En bil som funkar sisådär måste göras iordning.
Ska jag söka utbildning till hösten eller inte? Har kollat upp lite i Göteborg och Gotland.
Resa? var, när, hur? Jag ser mest fram emot tranisibiriska i sommar, Låt det blir av!
Jobba, jag jobbar mycket kännar pengar. Mycket bra. Men nu vill jag ägna mig åt att faktist göra det jag vill, tror jag. Både och skulle var det optimala, det fixar jag.
FOTOGRAFERA! Jag har massor med idéer, tror jag. Jag måste/vill genomföra dem, med det blir aldrig något.
Avsluta påbörjade projekt
Filmen - Lollo och Maja. Den vill jag göra med dockorna och drakarna och broarna och skogen...idéerna finns! Problemet är nog tid, antar jag eller prioriteringssvårigheter eller förmodligen lathet.
Ta itu med att lära mig lite gitarrspel.
Jag känner motiverad till allt! Men var ska jag börja.
Förresten planerar jag in en kortare trip till Linköping och eventuellt Norrköping nästa helg, om jag hittar någorlunda plånboksvänliga biljetter.
Therese och Tracy, Hultsfred? Vi bokar nu! Helst nyss.
adjö.
helgens bravader
Veckan som gick, var en stressig vecka på många sätt. Det stressigaste momentet var att jag inte fixat en bröllopspresent till min bror och hans fru som gifte sig i lördags. Presenten löste sig självklart, allt löser sig alltid. På eftermiddagen på fredagen var den komplett.
Just det, bröllop stod på lördagens planering. Då jag skulle vara en av tärnorna ville jag ju fixa mig lite extra, Cizsi, Natalie och Lollo anländ därför till mig på lördagsförmiddagen, fixade hår, smink och naglar. Jag var riktigt nöjd! Tack! Blev även då stressigt men vi kom till kyrkan i tid, brudens nerver började ta an. Alla tågade in i kyrkan, prästen vigde dem och sedan var det fest! Lyxig middag, italiensk buffé till varmrätt, graciös tårta, fulla människor, det hölls tal. Även jag höll tal. Det var som det skulle med andra ord.
Det var dessutom enhetspris i baren, dvs att allt kostade lika mycket, 20 kronor. Ett glas vin, en shot eller drink eller något annat drickvänligt kostade alltså 20 kronor. Även alkoholfria alternativ kostade 20 kronor, det blev ingen varannan vatten kan jag ju bara tillägga.
Som jag skrev i ett tidagare inlägg så har jag som de flesta andra människor blivit bakis dagen efter lite festligheter. Söndagen var ingen undantag...
Adjö nu.
raseriutbrott
De som känner mig lite bättre vet att jag i bland kan tappa humöret och bli fruktansvärt rasande och frustrerad på ca en sekund. Detta inträffade för ca 40 min sen. Var glad att ni inte närvarade. Kom hem, skulle ta min färdigpackade väska och gå till gymmet. Jag kollade för säkerthetsskull att gymkortet låg i plånboken vilket det alltid gör. Såklart inte! Det är borta, tio minuter till passet börjar. Jag börjar riva hallen, blir rödare i ansiktet slänger allt i min väg. Detta var nu först för att jag inte hann med passet halvtre och tänkte därför ta halvfyra.
Jag insåg att det blev för sent efter fem minuters letande och rivande, blir mer frustrerad och fattar inte hur det kan ha försvunnit. Helvete. Jag måste vänta en timme till och köpa ett nytt kort som jag inte vet vad det kostar.
Jag gav upp letandet utan resultat.
Skänk en slant till Haiti. Nog för att jag är snål men någonstans går gränsen, särskilt en lönevecka. Jag känner mig nu stolt och behöver inte ha dåligt samvete över det. 200 kronor fattigare.
middag för två
slutdestination
Jag pratar förstås om skorna. Härmed kan den historien få ett slut.
Tänkte också passa på att be om ett råd t.ex. från Oraklet?
Ett bröllop då min bror ska gifta sig kommer att äga rum om inte allt för många dagar.
Bröllopspresent känns ganska lämpligt att tänka på och ännu mer lämpligt att köpa ganska snart.
Vad? Vad Oraklet?
Nu kanske ni tror att det kan vara vilken kökspryl som helst, men självklart är det inte så. Det ska vara något annat, som jag givetvis inte listat ut ännu. En upplevelse kanske?
Adjö
Bakis
Men jag hade fel. Studenten blev som ett genombrott. Nuförtiden tittar jag skamset ner i marken och ångrar mig djupt. Jag förstår nu.
adjö.
Believe it or not?
Det här blir mitt första inlägg, nästa kanske ni ser närmare hösten... eller det kanske är förhastat att säga ni.
Den största anledningen till detta fenomen är att jag har mycket strötid på ett av mina jobb som jag fyller med mycket datortid.
I alla fall så jobbar jag för tillfället, det har blivit mycket jobb nu sista månaderna vilket är bra rent ekonomiskt. Personlig assistent och dagisvikarie är det som fyller ut min tid mest. Spenderar även några timmar varje vecka på restaurang Simon och Viktor.
Jag ägnade ca två timmar vid datorn för att hitta ett par skor/kängor som jag måste ha. Låt mig ta berättelsen från början:
Det var november ungefär mitten på månaden, jag går in på Naturkompaniet, mot skoavdelningen. Jag ser ett ljus, ett brunt ljus som skiner och säger "KÖP MIG". Jag den snåla i dramat tittar på prislappen och läser 2000 kronor? Jag blir förskräckt och näst intill springer därifrån. Aldrig tänker jag. Vecka efter vecka går, jag besöker naturkompaniet ovanligt mycket ett bra tag framöver för bara beskåda dessa snygga vinterkängor (jag har aldrig haft eller hittat ett par snygga vinterkängor som faktiskt värmer och inte blir blöta) Men där står dem på sin hylla och prislappen hänger kvar.
Det är ett rån på Naturkompaniet senare, fönstrena är sönderslagna, nu kanske du/ni/ingen tror att jag är så desperat, men så är inte fallet. Rånet hör inte ens hit.
Julen närmar sig och jag önskar mig självklart skorna i julklapp med inte allt för stora förhoppningar då vi inte ger bort så dyra julklappar i min familj. Med all rätt, jag fick inte kängor i julklapp. Temperaturen ligger mellan 20 och 30 grader MINUS under mellandagarna och ett bra tag efter nyår. Det var för kallt för tygskor, nog för att jag gått i det tidigare vintrar. Men jag bestämde mig att mina fötter ska slippa plågas mer. Därför var enda alternativet skoterstövlarna. Yes, jag har gått med stövlarna många dagar på stan och andra ställen, tro det eller inte. Nu har i alla fall temperaturen blivit varmare och fötterna överlever i tygskorna med några extra sockar.
Besöken på naturkompaniet blev inte färre bara för att jag inte fick dem i julklapp, snarare tvärtom, jag provade skorna ett flertal gånger. Halva januari gick och jag tittade i min sparburk i bokhyllan, ganska precis tvåtusen kronor. Jag bestämde mig och gick med bestämda steg mot naturkompaniet, pekar på skon och ber om storlek 39. "SLUT" är det enda jag hör. Det går inte beställa hem heller, de är slut hos leverantören också. HELVETE.
I samma ögonblick bestämde jag mig för att jag verkligen MÅSTE ha dessa kängor, de är som ämnade för mig.
Internet är mitt enda alternativ. Jag letar upp numret till kundtjänst för naturkompaniet och säger att jag måste ha dessa kängor, har söker hos alla butiker i Sverige men ingen har dem. Jag hittar massa amerikanska sidor där kängorna finns, men frakt känns inte så lockande. Jag letar sedan reda på numret till leverantören av kängorna i Sverige, jag får massa telefonnummer att ringa till, vilket jag givetvis gör. Utan resultat. Hoppet börjar rinna ut i sanden, helvete.
Jag testar google igen, hittar en svensk butik i Stockholm där de ska finnas fast i fel färg. Jag ringer i alla fall och kollar om de har storlek 39 och min färg. "en kvar" säger hon i luren. Jag näst intill vrålar att jag ska ha den. Det blir ett snabbt köp, skorna ska finnas till hands antingen idag eller på måndag. YES! Jag lyckades. 2000 hit eller dit, vad gör det, behövde dessutom inte betala någon frakt på 39 kronor vilket såklart gjorde det till ett självklart köp.
Bye.
