spontaneousm

För ett år sedan så hånade jag med mitt värsta hånskratt alla som var mer eller mindre bakis. Jag blev aldrig bakis, jag njöt varje gång någon var så bakis och jag klev gladeligen upp dagen efter utan minsta motgång. Jag trodde att baksmälla var något sorts påhitt.

Men jag hade fel. Studenten blev som ett genombrott. Nuförtiden tittar jag skamset ner i marken och ångrar mig djupt. Jag förstår nu.

adjö.