06.42

God Morgon, vilken strålande dag detta kan bli! Klockan är alltså 06.42, jag infinner mig på mitt jobb och väntar på att första barnet ska anlända. Jag behöver frukost. Magen gör snart uppror!

Storsjöyrans första kväll har passerat, det blev ett kort besök där även för mig i gårkväll, Miss Li och The Ark var de jag såg mest av. Även lite av Europe vilket var aningen lamt kan jag tycka, men det var kul att se dem, I guess...

Gosh, I´m bored, jag borde kanske gå på upptäcksfärd eller gå barfota i morgondaggen eller leta reda på en försvunnen undulat, vad vet jag, vad vet jag.

Idag ska tågluffandet i princip bli betalt, eller reskortet i alla fall, det är inte så länge kvar ändå och efter det är det Australien som gäller. Jag kommer snart avlida av längtan att komma härifrån, eller jag menar jag kommer självklart inte avlida inte än på minst 70 år. Men för att ställa alla frågetecken till rätta så är längtan ENORM!

Adjö då.


stråk.

Helgen ägnades helt åt stråket, riktigt kul var det.
Det hände en lite weird grej på vägen hem under lördagnatt, jag och Maja valde att promenera med cyklarna denna gång för att dels minska risken att köra åt helvete och dels för att undvika det som hände sist, då vi faktist blev stoppade av polisen när vi cyklade inte helt nyktra. Dock gick det bra den gången.

Anyhow, vi gick denna gång, jag lämnade Maja hemma hos henne ca en kilometer innan mig.
Jag gick alltså sista biten själv, trodde jag... Gick i min takt och filosoferade för mig själv. Av en slump vände jag huvudet bakåt och ser en människa ca 2 meter bakom mig, han hade alltså obemärkt kommit så nära. Antingen hade han smugit eller så var jag för okoncentrerad och kanske för onykter för att märka något, you´ll never know.

När nu denna människa såg att jag såg honom säger han "Tjena" med en väsande ton. Jag blev i princip skräckslagen och rent reflexmässigt slänger jag mig på cykeln och trampar för mitt liv hem, springer upp i trappuppgången och skyndar mig in.

Dagen efter började jag fundera på vad jag egentligen höll på med, den här människan kunde ju varit en trevlig eller till och med någon man kanske känner. Dock tog jag det säkra före det osäkra, det var förmodligen värt det. Men sen började jag fantisera ihop bilder av att jag hade kunnat ramla precis framför honom på väg upp på cykeln eller liknande, då blev situationen helt plötsligt ganska komisk.
Han måste tyckt att jag var något jäkla psykfall.

Just det, jag köpte ett par nya All Stars i går också, halva priset, vilken jäkla prisjägare jag är och vilket jäkla kap sen. Hittade ungefär fem par andra skor också som jag kunde se sitta riktigt fint på mina fötter, tur kanske är att jag är aningen snål, annars skulle min skofetisch förmodligen gått över styr vid det här laget.

14:e Augusti!

Adjö


nagelbanden har tydligen en funktion.

Nu har de sista festivalbekterierna lämnat min kropp, hoppas jag. Jag fick en infektion genom nagelbandet på tummen, förmodligen var det från Arvika. Efter tre dagars uppsvullenhet och ganska orörlig tumme åkte jag till hälsocentralen. Läkaren bedövade skoningslöst och tog fram saxen, hon klippte upp nageln och pressade ur det som gjorde så ont, varet. Jag näst intill grät, kved något i alla fall.
Jag har lärt mig att jag inte ska slita bort nagelbanden längre...

I helgen blir det krogstråket för hela slanten, ska bli riktigt kul att gå ut och umgås med vänner och bekanta, kanske stöter vi på ett dressyrlag i år, eller ska vi gissa på ett kärt återseende med tenniskillarna från förra året.

Glöm inte 14:e Augusti!

Adjö

när du minst anar det.

Jag befinner mig just nu på mitt arbete, har rast för tillfället, för övrigt så känns det som rast hela dagarna då jag arbetar på en förskola.

Sommaren har kommit i gång, jag har varit ledig i tre och en halv vecka varav två av dem var såkallad semester och resten var jag sjukskriven. Varför? Midsommar firades självklart hemma med alla grannar och alkohol, var även och tittade på några får i en hage, då var olyckan framme eller min egen klantighet kanske är lämpligare att skriva. Jag trodde jag skulle kunna saxa över ett stängsel, men misslyckades totalt vilket resulterade i ett rejält vrickat knä, kryckor och sjukskrivning. Men det var uppenbarligen en rolig syn eftersom min bror vek sig av skratt.

Festivalveckorna blev ej som planerat, Hultsfred ställdes in, vi åkte till en solig Ö utanför Uppsala i stället, solade, badade och cyklade tills ryggarna kröktes. Sedan vidare till Arvikafestivalen, härlig festival förutom campingplatsen och regnet.
Men vi guppade glatt runt i gyttjefloden utanför vårt tält på våra liggunderlag med varsin paraplydrink i handen och njöt av urindoften.

Robyn och Donkeyboy var bäst på hela festivalen! Babyshambles var bara höga...

På fredag börjar Östersunds årliga händelse, nämligen Krogstråket och senare nästa vecka drar självaste Storsjöyran i gång, kommer bli riktigt kul som vanligt.

Just det, eftersom jag och min vän Cecilia fyller 20 i höstmörkret så drar vi en en grym gårdsfest under sommartid i stället. Ni som känner att ni bör närvara ska även göra det.
Klockan 12.00 den 14:e Augusti börjar kalaset, droppa in när det passar.
Vin, en tänd grill och potatissallad kommer att bjudas på.
Plats: Kroksgård, Dvärsätt

Adjö

RSS 2.0