fortsättning...
Så var var jag, vi skulle till och lämna Venedig om jag minns rätt.
Mamma ringde på söndagmorgon, min mobil hade just visat sig vara inaktiv, komiskt men vi hade ju Linn mobil i alla fall. Mamma sa något i stil med "Ni åker vidare ikväll då?" Jag svarade "Nej, imorgon" Mamma "Är du säker på det? Har för mig du sa 19:e? Dubbelkolla för säkerhets skull" Vilket jag gjorde, hon hade helt rätt, vi skulle vidare på kvällen, klantigt av oss som hade bokat rum för en natt till. De pengarna fick vi i alla fall inte tillbaka.
Klev på tåget mot Zagreb på kvällen, Linn var inne i sin bok och jag höll på dö av syrebrist och uttråkning i kupén därför tog jag mig en liten promenad genom tåget. Träffade ett svenskt sällskap som också var ute och luffade, de skulle av i Ljubljana. Ut ur en annan kupé kom Jesper stockholmaren uthoppande, han skulle också till Zagreb, jag föreslog att han skulle hänga med till Split och så blev även fallet. Efter att vi chockväckt honom på morgonen i Zagreb, väntat där i fyra timmar, åkt tåg i 6 timmar, promenerat till vårt hostel, läst kartan så befann vi oss slutligen på den efterlängtade stranden vid havet i Split. Split var underbart, inte särskilt speciellt men det var så skönt med sol och bad och inga måste-se-grejer. Vi åkte färja en dag till en ö där vi hyrde en bil och åkte över till andra sidan ön, med sämst framförhållning var vi inte framme förrän på eftermiddagen då solen inte stekte oss längre. Det blåaste och klaraste vatten som jag någonsin sett fanns i alla fall där. Linn fick köra de kurviga bergsvägarna hem då jag och Jesper delade på en tvåliters öl.
Nästa dag åkte vi för långt med bussen och fick klättra ner för en bergssida med flipflops för att ta oss ner till havet, där möttes vi av en nudiststrand, vi tog oss snabbt förbi och landande snart på tänkta strand. Det slog oss vi inte hade med oss någon mat. Humöret var inte på topp efter några timmar i solen utan mat och en flaska vatten att dela på. Det är hursomhelst komiskt nu såhär i efterhand.
Vi var ute och slirade i staden Split en kväll, om man nu kan kalla det stad, som en labyrint kändes det. Vi åt fries med dipp, fyfan vad det var gott.
Det fanns sköldpaddor på hostelet där vi bodde och en hund som skällde mest hela tiden och smög runt i rummen. Tåg från Split till Zagreb, nutella var mig en kär vän, tåget var försenat så vi fick springa till nästa och hann därmed inte köpa något ätbart, därmed skulle vi vara utan mat i 14 timmar till och hade redan varit utan i 7. Det kändes lite jobbigt när våra kupékamrater drog upp fetaste picknickkorgen full med mat. Dregglet bara rann.
Vi sa hej till Jesper i Salzburg och åkte vidare till Prag där det regnade och var kallt.
Prag alltså- det var staden jag hade sett fram emot att se, all historia och all arkitektur, men det SPÖREGNADE hela tiden. Jag hade med mig ett par skor, ett par långbyxor, en tjocktröja och en annan långärmad. När det var blött då var det bara att traska runt i blöta kläder. Vi hade plastpåsar i conversen för att inte bli blötare. Men Prag var fint, såg det man skulle se - dock tänker jag åka tillbaka dit under sommartid någongång. Vi åt tjeckisk konstig inte så god mat, drack god tjeckisk öl, mitt mål var att ta mig igenom så många sorter som möjligt av inhemsk öl. Det var mysiga små pubar som vi besökte. Var ut en kväll med två svenska tjejer som bodde på samma hostel som vi. Den kvällen gick vi även vilse i spöregnet. Linn tyckte receptionisten var läskig - såklart. Vi åkte till ett koncentrationsläger en dag Thresienstadt, efter det klagade vi inte så mycket på regnet längre. Det var väldigt intressant och kändes bra att ha sett det. När vi skulle gå till tågstationen så gick vi en konstig väg och hamnade mitt i mellan två 4-filiga bilvägar, det slutade med att vi väntade och väntade och tillslut sprang över ena 4-filiga och tryckte oss efter vägkanten tills vi var framme vid stationen. Där satt vi på golvet några timmar, sedan fick vi en helt egen kupé hela vägen till Nürnberg, vi sjöng och drack öl med stråhattar på!
Framme i Nürnberg för ett byte till ett tåg till München - vi hade 4 minuter på oss. Som den stjärna jag är så såg jag tåget vi skulle med genom fönstret på det vi kom med. Därmed visste vi vart vi skulle. När tåget stannade stod vi beredda att springa, jag missade det tre trappsteget som var ner till plattformen och tog ett stort klivt utåt istället. Jag föll handlöst mot marken och såg lite grejer ramla ur kassen jag bar på. Ryggsäcken tyngde ner mig, men jag tog mig upp snabbt och höll på dö av skratt, jag sprang sedan allt vad jag kunde fortfarande tårögd av skratt nerför rulltrappan under plattformen och uppför nästa rulltrappa bakom mig hörde jag Linn springandes och även hon höll på att vika sig av skratt på grund av mitt lilla plattfall. Hursomhelst så hann vi med tåget! Resans störst bedrift.
Skriver om Oktoberfesten och hemresan senare...
Mamma ringde på söndagmorgon, min mobil hade just visat sig vara inaktiv, komiskt men vi hade ju Linn mobil i alla fall. Mamma sa något i stil med "Ni åker vidare ikväll då?" Jag svarade "Nej, imorgon" Mamma "Är du säker på det? Har för mig du sa 19:e? Dubbelkolla för säkerhets skull" Vilket jag gjorde, hon hade helt rätt, vi skulle vidare på kvällen, klantigt av oss som hade bokat rum för en natt till. De pengarna fick vi i alla fall inte tillbaka.
Klev på tåget mot Zagreb på kvällen, Linn var inne i sin bok och jag höll på dö av syrebrist och uttråkning i kupén därför tog jag mig en liten promenad genom tåget. Träffade ett svenskt sällskap som också var ute och luffade, de skulle av i Ljubljana. Ut ur en annan kupé kom Jesper stockholmaren uthoppande, han skulle också till Zagreb, jag föreslog att han skulle hänga med till Split och så blev även fallet. Efter att vi chockväckt honom på morgonen i Zagreb, väntat där i fyra timmar, åkt tåg i 6 timmar, promenerat till vårt hostel, läst kartan så befann vi oss slutligen på den efterlängtade stranden vid havet i Split. Split var underbart, inte särskilt speciellt men det var så skönt med sol och bad och inga måste-se-grejer. Vi åkte färja en dag till en ö där vi hyrde en bil och åkte över till andra sidan ön, med sämst framförhållning var vi inte framme förrän på eftermiddagen då solen inte stekte oss längre. Det blåaste och klaraste vatten som jag någonsin sett fanns i alla fall där. Linn fick köra de kurviga bergsvägarna hem då jag och Jesper delade på en tvåliters öl.
Nästa dag åkte vi för långt med bussen och fick klättra ner för en bergssida med flipflops för att ta oss ner till havet, där möttes vi av en nudiststrand, vi tog oss snabbt förbi och landande snart på tänkta strand. Det slog oss vi inte hade med oss någon mat. Humöret var inte på topp efter några timmar i solen utan mat och en flaska vatten att dela på. Det är hursomhelst komiskt nu såhär i efterhand.
Vi var ute och slirade i staden Split en kväll, om man nu kan kalla det stad, som en labyrint kändes det. Vi åt fries med dipp, fyfan vad det var gott.
Det fanns sköldpaddor på hostelet där vi bodde och en hund som skällde mest hela tiden och smög runt i rummen. Tåg från Split till Zagreb, nutella var mig en kär vän, tåget var försenat så vi fick springa till nästa och hann därmed inte köpa något ätbart, därmed skulle vi vara utan mat i 14 timmar till och hade redan varit utan i 7. Det kändes lite jobbigt när våra kupékamrater drog upp fetaste picknickkorgen full med mat. Dregglet bara rann.
Vi sa hej till Jesper i Salzburg och åkte vidare till Prag där det regnade och var kallt.
Prag alltså- det var staden jag hade sett fram emot att se, all historia och all arkitektur, men det SPÖREGNADE hela tiden. Jag hade med mig ett par skor, ett par långbyxor, en tjocktröja och en annan långärmad. När det var blött då var det bara att traska runt i blöta kläder. Vi hade plastpåsar i conversen för att inte bli blötare. Men Prag var fint, såg det man skulle se - dock tänker jag åka tillbaka dit under sommartid någongång. Vi åt tjeckisk konstig inte så god mat, drack god tjeckisk öl, mitt mål var att ta mig igenom så många sorter som möjligt av inhemsk öl. Det var mysiga små pubar som vi besökte. Var ut en kväll med två svenska tjejer som bodde på samma hostel som vi. Den kvällen gick vi även vilse i spöregnet. Linn tyckte receptionisten var läskig - såklart. Vi åkte till ett koncentrationsläger en dag Thresienstadt, efter det klagade vi inte så mycket på regnet längre. Det var väldigt intressant och kändes bra att ha sett det. När vi skulle gå till tågstationen så gick vi en konstig väg och hamnade mitt i mellan två 4-filiga bilvägar, det slutade med att vi väntade och väntade och tillslut sprang över ena 4-filiga och tryckte oss efter vägkanten tills vi var framme vid stationen. Där satt vi på golvet några timmar, sedan fick vi en helt egen kupé hela vägen till Nürnberg, vi sjöng och drack öl med stråhattar på!
Framme i Nürnberg för ett byte till ett tåg till München - vi hade 4 minuter på oss. Som den stjärna jag är så såg jag tåget vi skulle med genom fönstret på det vi kom med. Därmed visste vi vart vi skulle. När tåget stannade stod vi beredda att springa, jag missade det tre trappsteget som var ner till plattformen och tog ett stort klivt utåt istället. Jag föll handlöst mot marken och såg lite grejer ramla ur kassen jag bar på. Ryggsäcken tyngde ner mig, men jag tog mig upp snabbt och höll på dö av skratt, jag sprang sedan allt vad jag kunde fortfarande tårögd av skratt nerför rulltrappan under plattformen och uppför nästa rulltrappa bakom mig hörde jag Linn springandes och även hon höll på att vika sig av skratt på grund av mitt lilla plattfall. Hursomhelst så hann vi med tåget! Resans störst bedrift.
Skriver om Oktoberfesten och hemresan senare...
Kommentarer
Postat av: Linn
"Linn fick köra när jag och Jesper drack öl"... kul att någon är ansvarsfull iallafall!
Postat av: Linn
Eller kul och kul. Tur kanske man kan kallade det. För er alltså.
Trackback
